Jonas

Jonas Isacsson

”Musik har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Farfar spelade tramporgel och violin. Vinylen och stenkakorna från mina föräldrars skivsamling innehöll en lärorik blandning. Allt ifrån Knäppupp-klassiker med Povel Ramel och Martin Ljung till Jazz med Louis Armstrong, Benny Goodman och Rock’n Roll med Bill Haley & His Comets. ”Rock Around The Clock” gjorde ett stort intryck på mej, särskilt gitarrsolot.

Mina två äldre bröder spelade gitarr och bas i Pop-orkestrar. Jag fick vara med på deras repetitioner och lärde mej därav hur man spelade tillsammans i ett band. Fick som tioåring 1969 mitt första gitarrjobb i The Bears. Vi gjorde spelningar på ”roliga timmen”, turnerade runt i olika klassrum på fredagarna. Paradnumret var en låt av The Monkees. Vi sjöng ”Hey Hey We’re The Bears”, en liten ändring från Monkees originaltext.

Blev mer och mer seriös med mitt gitarrspel, lärde mej låtar och gitarr-riff från Led Zeppelin, Creedence, Yes, Deep Purple.. Lyssnade och lärde även från svensk musik som t ex. Pugh Rogefeldt, November och Kebnekajse.

1972 köpte familjen en stereobandspelare, en Luxor rullbandare. Lärde mej snabbt gitarristen Les Pauls gamla inspelningsteknik “Sound on sound”, flerspårsinspelningar. Vilket innebar att det gick att spela in gitarr, bas, munspel och farfars gamla tramporgel på en och samma låt. Det blev fler och fler låtar, skickade in en till Radioprogrammet ”Bandet Går”. Låten kom med och hördes, blev på grund av det gitarrist i bandet Marathon.

Spelade med ett antal olika band men stannade längst med Horizont, vi gjorde två album som gav oss spelningar och turnéer runt Sverige. Vi fick även en liten hit med låten ”Förlorar Igen”. Vår sångare Tommy Nilsson är nu en stor artist i Sverige.

Efter att Horizont splittrades började jag jobba som frilansmusiker. Fick mer och mer gitarrjobb, mest skivinspelningar med en varierande skara av artister och musikstilar. Allt från Sten & Stanley, Herreys till Py Bäckman och Peter Le Marc. Mest jobb blev det med Eva Dahlgren och Hansson de Wolfe United där jag också var permanent medlem i deras kompband. Jobbade även som Producent för några skivproduktioner.

1986 under frilansperioden gjorde jag inspelningar med Roxette. Dom hade en hitlåt ”Neverending Love” som då spelades flitigt i radion. Inspelningarna var för första albumet ”Pearls Of Passion” som släpptes senare det året. Blev permanent i kompbandet och gitarrist på inspelningarna. Mina idéer välkomnades och samarbetet var gott. Jobbade med Roxette fram till 2010. Min sista spelning med dom var på bröllopskonserten för Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel.

Det är svårt att beskriva allt som hände under mina 24 år med Roxette. Alla låtar vi spelade in som hamnade på toppen av listor världen över, alla arena-konserter i alla världsdelar. Alla människor man träffade, 75 miljoner sålda skivor, nästan en surrealistisk känsla. Jag är glad över att jag fått vara med om allt detta och lycklig över att så många Rox-supportrar världen över fortfarande uppskattar mitt gitarrspel på alla dessa låtar.

Nu för tiden koncentreras mitt musikarbete på att bli en bättre kompositör och på att fördjupa mej i inspelningstekniken. Största glädjen känns när musik som finns inne i huvudet kommer ut ur högtalarna som man vill att den ska höras. Turnerar lite då och då med Hansson de Wolfe United och Steve Gibbons m.fl. Men känner mej mest kreativ och nyttig när jag får göra min egen musik hemma i Studio IceAxe.

När Ulf Lindström kontaktade mej om att göra musik till hans projekt Arctic Life hade jag redan några låtar som var inspirerade av naturen på ön Seskarö i Norrbotten som ligger längst upp i Bottenviken. Seskarö är stället där hela min familj och släkt härstammar ifrån. Det är en fristad och bas som jag alltid återvänder till. Dom låtarna som fanns passade perfekt till dom filmsekvenser för Arctic Life som Ulf skickade till mej. Och här är jag nu.”

Jonas Isacsson